Staffan stalledräng, liten lucia och en resa

Luciadagen igår var speciell.

I vår byskola är det ju tradition att 6:orna lussar i kyrkan. I år fick de ta hjälp av 5:orna också då de bara är 4 st i sin klass, lite litet lussetåg då. Hur som helst var det äldste sonen som skulle lussa, första gången vi hade barn i kyrkans lussetåg alltså.

Förväntansfulla satt vi, andra föräldrar och släktingar, bybor och skolbarnen och väntade... och så kom de. De skred så fint och sakta genom kyrkan och sjöng vackert och länge. Levande ljus stiliga stjärngossar och mycket, myckte stämning.

En speciell dag för oss och när jag satt där kom tanken... nästa gång vi sitter här och sonen står där framme i kyrkan så slutar han 6:an. Fatta! Hjälp... nu kom den där tanken på tiden igen. Tiden som flyger. Samma tanke som talar om för mig att jag nästa år blir tonårsmamma... det gäller att blinka långsamt.

Efter lussandet bar det av hemmåt och lussefika för mig, maken och lillfian.

Eftermiddagen spenderades i Västerås för att hjälpa tomten på traven lite. Blev en trevlig eftermiddag och en lunchdate med maken. Vi åt shishkebab på en mkt trevlig restaurang med god mat i massor. Mycket mätta och belåtna styrde vi sedan kosan mot affärerna.

Allt gick hyfsat enligt planerna och nu kan vi ganska lugnt invänta julen - nice!!

Till helgen får det bli städning som gäller, det är något eftersatt på vissa ställen och även om jag gör mitt bästa för att inte stressa upp mig inför jul så vill jag ha det lite rent iallfall. Har dessutom fått fatt i ostlöpe så det blir nog tillverkning av ostkakor till helgen också - yeah!!

Ha det gott! / Ann-Mari

Adventstid

Tredje advent...

Som vanligt är det svårt att förstå att tiden går så fort, men kanske är det så att när tiden liksom blir mätbar så inser vi att den finns - eller? Tiden rör sig ju runt oss och inom oss, med oss hela tiden men när livet bara flyter på och vi (sällan men ibland) bara ÄR så lägger vi inte märke till den. Däremot när tiden blir mätbar som... Oj, vad fort denna vecka gått det är redan fredag - igen! Eller... Oj, är det verkligen jul snart - vi som nyss solade och badade på stranden.. ja, ni fattar.

Här är det förberedelser inför lucia som gäller just nu. En har ju firat sitt redan och den andra ska vara stjärngosse på tisdag. Ska bli så härligt att få vara med! De andra två har inget i år tyvärr, men kommer nog igen nästa år hoppas jag. Det är roligt att se dessa luciatåg med de små eller större barnen och höra alla sånger på deras eget vis.

Själv försöker jag bara inse min egen begränsning och inte gå i spinn över allt som ska göras. Lättare sagt än gjort men eftersom dygnet är begränsat så är även jag det. Skönt på sätt och vis. Stress är ett no, no om magen och livet ska funka.

Skönt iallafall att vi fått SNÖ!! De små hade skidpremiär igår, pulkor och bobar åktes och vi hade SÅ himla kul. Har en liten backe bakom stallet som använts flitigt när vi har snö. Det är ett kort fall utför men fart får man... och sedan ett hyfsat snabbt stopp då man åker rätt in i dyngstacken.. fniss. Tur att även dyngstacken snöar över på vintern.

Måste ladda ur kameran till på tisdag. Fattas kort här på bloggen också... skärpning!

Nu ska här strykas lusselinne!  Ha det gott! / Ann-Mari

Svårt att få till det...

Känner att det är svårt att få till bloggandet nu. Mycket att göra och lite tid vid datorn ställer till det och även om jag vill så blir uppehållen längre och längre.

MEN jag kämpar på ytterligare ett tag såklart!

Har upptäckt träningens underbara effekter i mitt liv och GILLAR det verkligen. Det är något jag kan fylla mitt liv med under den tid då jag ändå är ganska inaktiv dvs. när barnen lagt sig. Hemmaträning är modellen för mig, jag är nog ingen gym-människa och det är ju dessutom långt att åka dit, men jag har faktiskt hoppat på en grupp/vecka - Kettlebells! Kettlebells är riktigt härligt och ger god effekt. Har börjat med en grupp då jag vill lära mig tekniken ordentligt och då ledaren kör bells + intervaller blir det ett pass med ordentligt mycket flås och tunga muskler efteråt. Det är däremot en härlig känsla i kroppen när jag styr bilen hemmåt igen. Klart värt det! Nu hoppas jag att tomten kommer med en kettlebell till mig, hoppas jag varit tillräckligt snäll nu då!

Det har blivit kallare och vi hoppas på snö. Det är ju såklart dubbelt då en av oss åker mycket bil och sånt är ju aldrig kul på vintern, men ändå... De tidigare leriga hagarna har nu frusit och blivit totalt oframkomliga i annat än snigelfart för de stackars hästarna. Stonas hage är någorlunda ok och likaså för Vim som står i rundpaddocken nu. De stora hästarna har faktiskt fått flytta till sommarhagen då deras hage är HEMSK! Får vara lite rädd om senor och ben tycker jag.

Idag har här annars firats en tidig lucia med klasserna förskola till och med 2:an i byskolan hos oss. Vår 7-åring hade nog formligen myror i brallan eftersom han titt som tätt kliade sig i rumpan... fniss, men de var SÅ duktiga. Härliga ungar!! Så många sånger de lär sig utantill och små sketcher dessutom.

Ska verkligen göra ett ryck med bloggandet, vill ju men hoppas på överseende.

Förresten vore det ju kul att se om någon läser denna blogg ibland. OM ni vill får ni gärna lämna ett avtryck hos mig.

Ha det gott/ Ann-Mari