Förkylning, sommarsol och en dag att ta sig igenom....

Sista pionen blommar för i år. Just denna pion fick jag av en tjej via en trädgårdssajt på internet. En liten ynklig och skrynklig rotklump kom i ett kuvert på posten och jag planterade den på ett ställe jag tänkte kunde passa. Har räknat ut att det måste vara sisådär 5-6 år sedan. I år blommar den för första gången och jag känner mig långt ifrån besviken. Så underbara blommor som vecklar ut sig och visar sig i solen. Ljuvligt!

Passar på att fixa in lite bilder från vår minisemester också. Blev en tur till huvudstaden med besök på Gröna Lund, Historiska muséet, lite shopping och ett hastigt fikamöte med min moster Inga på Skogskyrkogården. Anledningen till mötet på kyrkogården var av praktiska skäl då vi alltid ser till att komma dit för att sköta min mammas och brors grav. De är familjegravar men undviker att rabbla upp alla innevånare i dem, räcker med mor och bror tycker jag :o). Känns skönt att få komma dit och fixa till lite. Blir tyvärr inte så ofta men ändå...

Barnen på Historiska muséet. Just nu var det vikingatema på gården, mysigt en halvregnig dag + fika i deras café.

Såhär kunde en vikigaby se ut! Jättefina utställningar och ett eget rum för barnen med massor av böcker och olika sätt att höra, läsa och se de forntida sagorna om Tor, Oden och alla de andra gudarna och väsena.

I arkeologrummet kunde barnen själva gräva fram "skatter" och samla på sig kort med bilder på dem. De kunde sedan gå till labbet, se vad de hittat och dokumentera det. Jättekul!!

Full koncentration!

En liten tur i muséumets butik, Saga spexade till det!

Vi hittade en bilbutik och stod länge och funderade om vi skulle slå till... men så kom vi underfund om att just denna modell är något opraktisk med 4 barn och 2 vuxna. Det får bli en annan gång...

Den vane känner igen emblemet, för den ovane kan jag meddela att det är en Ferrari... med en nätt prislapp på 1.795.000 kr. Som hittat - eller hur?! ;o)

Resten av dagarna lyckades jag glömma kameran - typiskt! Har lite i mobilen, får försöka klura ut hur jag ska ladda över dem bara.... hmmm

Stora barnen trivs på kollot och imorgon eftermiddag är det dags för hajk och övernattning! De är uppspelta och jätteglada!! Idag kom mellansonen hem med en påse småfisk... det luktade inte rosor kan jag meddela och de hamnade raskt ute i stallet, får hoppas att någon katt förbarmar sig och släpar iväg de någon annanstans.

Minsta barnen blev förkylda i Stockholm och de börjar bli bra nu. Örvärken hos minsta sonen är bättre, tack och lov, och jag hoppas att han sover gott inatt. Hos mig har förkylningen däremot brutit ut och jag nyser och snorar hela tiden. Jag visste väl att den var av den förädiska sorten som bara väntar på rätt tillfälle att bryta ut och ställa till elände. Jagmenar, en bättre tid för en elak bacill än en semesterstart går väl knappas att få. Jäklarns elände!!! Ikväll blir det säng tidigt och en kopp honungste!

Solen skiner på oss och är så härlig! Imorgon ska det däremot regna har jag hört så jag kör latmaskmetoden och vattnar inte ikväll. Jag orkar faktiskt inte.... Detta har varit en sån där dag att bara ta sig igenom. Tror jag förbrukade all min energi på jobbet faktiskt, håller på att fixa undan innan semester... När jag kom hem gick luften ur mig totalt... energilös och inte alls den mamma jag vill vara. Men ibland har man såna dagar och idag är definitivt en sån... Ush. Hoppas på nya (och framförallt friska) tag imorgon!

En sista trädgårdsbild får avsluta för idag.

/ Ann-Mari

Det är på gång! Verkar bli ett äppel år i år. Nu ser dessa kanske stora ut men de är små kart, tycker däremot att de är så vackra! Så röda redan och massor, massor så grenarna hänger långt ner - nästan ända ner till gräset. Just detta är mitt favoritäppelträd och jag kan inte förmå mig till att ta bort det, trots att vi har ett överflöd av just äppelträd... En stol under de dignande grenarna, en kopp kaffe och bara njuta.... mmmmm! :o)

Örvärk och varma bad...

Värme!! Själv sitter jag instängd i en kvav reception med öppet fönster och fläkten på för fullt. Ush för att jobba inomhus såna här dagar, å andra sidan är det nästan för varmt för att jobba ute också... så hur man än vänder sig har man ändan bak så att säga.

Stora barnen på dagkollo i staden och som tur är även deras kompis så att hennes föräldrar och jag kan hjälpas åt med körningarna. De kör in och jag hämtar. Funkar bra, är tacksam. Skulle bli knivigt annars och stora killarna skulle bara ha ett fritids att se fram emot på dagarna alternativt att vara hemma själva, vilket de i o f också fixar galant! Men ändå... nya äventyr varje dag - inte illa!

Lite drygt att vara ensam hemma i veckorna faktiskt, tycker jag - om jag får klaga lite. Det funkar, visst gör det det men det är ingen drömtillvaro. Märks på barnen också att de saknar pappa. Märks på pappan också att han saknar oss. Det är tärande... men just nu får det vara så. Dessutom är det ledighet snart, för oss båda samtidigt faktiskt. Vi brukar gå omlott men just nu blev det så att vi har semester samtidigt pga makens nya jobb. Jag tackar för det. Han kommer åtminstone att vara hemma på kvällarna, dagtid är det ju jobb i firman som gäller och det är jag väl i o f också tacksam över.

Örvärken. Son nr 3 har örvärk. Mycket bad och mycket under vattnet idag har satt sina spår. Stackarn. Tar till allt man "ska" göra men det har ännu inte släppt. Försöker få honom att sova åtminstone.. går trögt. Ush, hjärtat blöder lite och jag önskar att jag kunde ta på mig det onda. Får hoppas det släpper till imorgon. Om inte jobbar jag ju på rätt ställe iallafall.. Inte så att jag har förtur på något sätt, men det hjälper att ha en bra relation till vårdpersonalen - jag känner mig trygg då och kan lugnt lägga mina barn i deras händer. Mina fina arbetskamrater, de är guld värda!

Hästarna pustar i värmen och jag likaså, fåren flåsar men hönsen verkar trivas ypperligt! Kul för dem... men jag njuter också - stort!! Hann till och med sola lite idag innan pannkaksstekandet.. pust! Blev iallafall en power walk på kvällen och några plankor, jag hade ju inspiration och ville träna så då var det såklart bäst att passa på!

Nu är prinsen igång igen, har ont, måste rusa!

Kul om ni hittat hit - välkomna!!

/Ann-Mari

Jag passar på!

När jag ändå fått igång bildfunktionen passar jag på att lägga in en bild på mina härliga sommarbarn på deras avslutningsdag! Dagens outfit hade de alla valt själv och att morsan var såklart stolt så att jag nästan sprack!

Vi pustar ut...

Efter minisemestern i huvudstaden var det ganska skönt att komma hem.... eller? Jo, det ÄR skönt att vara hemma igen men många tankar far igenom huvudet. Det är de stora tankarna som återkommer gång på gång. En livsstilsförändring är på gång och det är inte lätt att fatta beslut alla gånger. Jag är en sån som gärna ältar mina beslut, de far som en centrifug i huvudet på mig och för varje varv växer de. Frågor som är små blir stora och stora frågor kan ibland bli små.

Just detta med livsstil och vad vi ska lägga vår tid på har körts många gånger i centrifugen och jag tror att de äntligen är klara att hängas på tork, vädras och komma ut i verkligheten. Släppa ut dem till allas beskådan... liksom att komma ut ur garderoben.. fastän på tok mindre dramatiskt såklart och mer för oss själva än för alla andra, vem bryr sig liksom... ha ha.

Det är svårt att ändra livsstil tycker jag. En semester ger lite perspektiv och tid att tänka och vara mitt i all händelse. Jag behöver mer tid till det jag tycker är viktigast i livet. Det andra kan komma senare, om det finns något senare. Om livet inte blir som jag tänkt mig är detta ändå inget jag kommer att ångra, för jag vet att jag väljer rätt - för mig. Det känns bra i magen, det landar som bomull.

Känner att jag kanske förlorar några bekantskaper längs vägen, men hoppas såklart att det är fel. Jag vill göra det som är rätt för mig/oss och gå vidare och skapa ett liv som jag lever till fullo istället för upphackat, stressat och processat till ingenting.

Skönt att kunna få åka iväg och slappna av, för jösses vad vi har slappat. Visst, gjort massor och massor igen men ändå. Att låna en lägenhet och inte ha något annat att tänka på än oss själva och dagen idag är fantastiskt. Nu kan vi ta oss an sommaren som är här i all sin prakt!

Hoppas ni hade en härlig midsommar!!

En bild på dottern får illustrera livet idag - lite upp och ner men ändå härligt!

Sommarexplosion

Varje försommar stannar jag upp och njuter, om än bara för en sekund och så mycket kortare tid än jag önskar, men iallafall... jag gör det. För att jag vet att det kommer att explodera, sommaren kommer med dunderfart och det jag har framför mig snart ligger bakom mig. Känner att det var tur att jag faktiskt stod där en stund och drog in doften av hägg och syren, njöt av sommarvärmen och riktigt njöt av åsynen av vitsipporna som bredde ut sig på gräsmattan. Nu har det exploderat! Pionerna har blommat över och likaså är snart alla dagliljor utblommade... det går så fort.

Ibland undrar jag om det är så man tänker i livet slutskede. Kommer jag att tänka så? Det gick så fort... Jag hoppas att jag känner att jag fyllt mitt liv med meningsfullt innehåll, att jag levt rikt och fullt, att jag lyssnat på mig själv och andra och fattat beslut jag kan stå för. Att jag varit god, att jag skrattat, gråtit - levt fullt ut. Jag hoppas det! Livet är ju så mycket att gå igenom. Glädje, sorg, bedrövelser, lycka, skratt, misstag och åter misstag, lärdom och kunskap. Så himla glad att jag finns här och så otroligt tacksam över mina rikedommar i livet - min familj!

När det gäller beslut att fatta i livet så står vi inför ett ganska svårt beslut men jag vet att vi fattar rätt. För oss fattar vi rätt beslut och då kan det inte vara fel. Sen kan man ha åsikter, och det har ju de flesta, men hade de stått i våra skor så hade de också kunnat känna beslutets tunga börda och med vilken svårighet det fattats. Ibland blir det inte som man tänkt sig helt enkelt.

Nåja, detta har inget med mig eller min familj att göra utan något helt annat. Låter kanske mer dramatiskt än vad det är men vissa beslut är ju sådana... svåra, även om man vet att de är rätt.

Nu går vi mot midsommar och om någon hittat hit vill jag önska Er en mycket glad och trevlig sådan. Hoppas den blir precis som ni vill och om inte, det kan vara bra ändå!

GLAD MIDSOMMAR!

Det är mycket nu....

Just nu snurrar livet på för fullt och jag försöker hinna med. Vi planerar en minisemester och jag känner mig aningen ensam i planerande och fixande här på gården. Känner att jag också får stå över sociala sammanhang där jag vill ta plats, finnas med och synas. Å andra sidan är jag ju en sån som är ganska nöjd med en betraktande plats. Så det mer aktiva får komma sen... när jag orkar tänka igen.

Huset är märligt tomt, vi är "bara" 4. Tänker mycket på de 2 som inte är här just nu men som vi snart träffar igen. Längtar.

Märkligt det där med allt stök och bök, konflikter, höga ljud och låga ljud.. men allt är i ständig rörelse, det händer alltid något och det finns alltid någon till hands. Nu märks det att några inte är här just nu. Det blir skönt i själen när alla är nära, när kaoset är lika närvarande som lugnet och stök och bök är en del av vardagen igen.

Har nu sett alla "Twilight" filmerna med stora killarna. Visade sig att morsan också gillade dem.. kanske mer än barnen till och med. Blev den sista delen idag... var lika bra att få det gjort, har inte tålamod att gå och vänta. Imorgon blir det träning, definitivt träning!!! Längtar.

Om någon hittat hit hälsas Du/Ni varmt välkomna. Ska bli spännande att blogga, känner mig lite osäker men jag gör ett försök och gör mitt bästa. Är inte här för att leverera utan för att leva, i min lilla del av cyberspace.

Jag kastar mig ut...

Jag har gjort det! Jag kastar mig ut! Tanken har tagit form och jag gör det, bloggar...
Har tidigare skrivit liten dagbok på en hemsida, men nu känns det mer verkligt. Liksom på riktigt.

SÅ, här är jag alltså - 4-barnsmorsan på landet sittandes i sitt kök med katten utanför fönstret och bullriga ungar, för tillfället lördagstoppade av godiset och alldeles för övertrötta, på väg i säng. De två äldre kommer släntrande ner för att se vad som kan tänkas infinna sig när småttingarna lagt sig. En helt vanlig lördag hos oss.

Jag har inget skäl till att starta bloggen egentligen, inte mer än att i skrift få ventilera mina tankar...

Mycket nytt ligger framför mig, mycket nytt att lära i denna värld av teknik och så mycket jag inte greppar. Men jag hoppas kunna lära mig!

Så välkommen hit, vem du än är... till mitt lilla utrymme i cyberspace.