onsdag 16 november 2011

Onsdag...

Ännu en onsdag går mot sitt slut... och även jag känner mig lite trött och slut ikväll.
Varit en bra dag med 3 barn av 4 som lekt med kompisar, den 4:e tränade karate på kvällen. Hade tänkt träna jag med men idag hanns det inte och jag tänker inte ha dåligt samvete för det... även om jag känner att jag sååå gärna velat. Sånt är livet och man får gilla läget. Imorgon är en ny dag och definitivt en träningsdag av något slag. Funderar på att gå på lokala cirkelträningen... men kanske bangar och kör ett pass i köket istället. Får se hur det blir - hur som helst så blir det bra!

Kylan kommer. Imorse var det att sega sig upp kl. 04:45 och släppa ut pållar, ge mat och fixa lite då maken var i Stockholm på jobb. In och göra det vanliga som att starta brasa i spisen åt en frusen familj, duscha och fixa, bädda, väcka och ja, ni vet - det vanliga.

Känner att det överlag varit en bra dag idag och nu är det sista rycket plocket innan sängen lockar.

Snart dags för mina 2 små minishetlands lånepållar att åka hem. Känns lite trist, jag har trivts med dem men saker är som de är och det blir bäst såhär. Jag är glad att jag fått ha dem hos mig en stund.

Två pållar åker och en kommer. Inget ovanligt scenario här på gården och jag kan nog förstå att många höjer ögonbrynen... men jag vet ju å andra sidan att jag långt ifrån är ensam om sådan märklig logik, ha ha. Har man hästar i blodet så har man! Denna gång däremot är det av rent praktiska skäl. Våra får har inget fårhus iordning men behöver komma in för vintern då de garanterat kommer att rymma annars. Våra goda hälsingevänner har en ensam liten minishetlandstjej som saknar sällskap. Så hux flux kommer fina lilla Pinglan hit och våra fina får åker tillbaka till hälsingland. Tackorna kommer ju faktiskt från precis den gården, Svea däremot är ju vårat lamm som nu blivit stor.

Jag är tacksam över goda vänner i  mitt liv. Ni som finns här för mig/oss i ur och skur, ni som ibland sätter åt sidan er egen bekvämlighet och tid för min/vår skull, ni som spenderar otaliga minuter i telefon bara för att låta mig ventilera och "gnälla" av mig eller som läser mina aningen för långa mail, ni som känner er lika hemma i mitt hem som jag i ert.

TACK - ni förgyller mitt/vårt liv!


Ha det gott! / Ann-Mari

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar