Några dagars funderingar har handlat om eget ansvar. Det bara vi kan påverka i vårt liv och det vi önskar att andra skulle påverka så att vi slapp ansvaret.
Skolan tex, har ett enormt stort ansvar att axla och ibland små resurser som ska fördelas på bästa sätt för alla inblandade. Skolan har ansvar gentemot elever, anställda och föräldrar. Ibland tas stort ansvar, ibland mindre. Sen är det så att vi också upplever olika som föräldrar, elever och anställda och det gör det hela ännu svårare och ännu mer komplext.Vem har egentligen rätt?
Som tur är finns ju nedskrivet vad som gäller men ändå... ändå tar sig vissa tolkningsföreträde och fordrar mer... eller ger mindre. Var det såhär turbulent när vår generation var små? Vad tycker egentligen våra barn om skolan och undervisningen idag? Vad tycker vi som föräldrar. Fråga tio så får du tio olika svar ungefär....
Jag minns skolan som en ganska stabil plats att vara på, om man nu talar om själva undervisningen. Jag minns faktiskt inga stora debatter eller diskussioner om skolan. Där fanns föräldraförening och bra mat, lärare som hade tid och extrahjälp om man behövde. Där fanns låneskidor och simundervisning där vi faktiskt lärde oss att simma. Jag minns att det fanns hjälp att få... men så var jag ju bara ett barn på den tiden och knappast insatt i den allmänna diskussionen heller.
Idag är jag vuxen och förälder. OJ, det lät stort och nästan betungande men man är ju aldrig äldre än man känner sig, eller...? Jag kan tycka att det är svårt att veta vad man får i skolan idag egentligen eftersom det sällan kommer tillfällen att ifrågasätta om barnen inte har problem eller om någon annan förälder påtalar någon brist eller önskemål. Föräldramötena är sällan fyllda till sista stol och kommer en diskussion upp kan jag känna att den ibland tystas ner pga resurser eller omfördelning av ansvar. Försöker följa debatter, sätta mig in i nya system och sätta dem i samband som berör mina barn men det är ju faktiskt inte det lättaste när det byts metoder från termin till termin och hur ska då inte lärare och elever känna sig.
Vi har varit förskonade från problem i skolan hitills.. peppar, peppar. Men det vi upplevt är att man får kämpa om man vill ha något, om man vill att skolan ska ta sitt ansvar när den inte gör det. När barnen behöver något extra, när någon inte bara följer strömmen och det är lugnt läge. Än kan vi inte kalla det för kamp men det har funnits där, det där tjatandet från vår sida, det där nötandet om samma sak - samma önskemål. Trist.
Nu kommer en ny termin och det ska bli spännande att se vad som komma skall när barnen flyttas upp ett pinnhål. Ska även bli spännande att följa ett kärt "extrabarn" i ny miljö och hoppas kunna stötta även från vårt håll på det sätt vi tänkas kan.
Snart börjar det, det drar igång och vi är redo. Rutinerna sitter... de behöver bara lite tid att vakna...
Ha det gott! / Ann-Mari
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar