Efter en dag som en två tredjedels familj blev vi äntligen fulltaliga då de stora barnen kom hem.
Har varit härligt att veta att de fått vara iväg med sin farfar och få tid med honom och de äventyr han tar dem med på. Det är ovärderligt. Det är stort och det ger minnen för livet som är mer värt än guld. Underbart!
Är så otroligt tacksam för dem vi har i vår närhet som visar oss och barnen sån kärlek och omtanke. Som vi vet finns här för oss i alla väder och som bryr sig om. Det värmer och gör oss så glada. Finns inte ord att beskriva.... Tack till Er. Det går oss aldrig obemärkt förbi allt ni gör och även vi vill finnas här för Er.
En släkting vi inte träffar så ofta (tyvärr) sa en gång till oss att vi skulle dela med oss av barnen, låta dem finnas även för andra. Det har vi alltid gjort och kommer alltid att göra och barnen gör det själva också nu, helt spontant . Vi vill förmedla en familjekänsla till våra barn och inte bara inför vår egen kärnfamilj utan även för övrig familj och kära vänner. En känsla av att det är fler som hör till vår familj och att vi alla kan hjälpa varandra och finnas till för varandra. Att, oavsett om vi har ett stort hus eller obegränsad budget, alltid har plats, en hjälpande hand, tid och en plats vid bordet för dem som står oss nära.
Detta gäller inte för alla har vi märkt och det är inte annat än att försöka acceptera faktum att vissa engagerar sig mer än andra. Förutsättningarna för detta engagemang är ibland helt olika men känslan av omtanke kan ändå finnas även om den fysiska närheten inte alltid finns. Det är bara ett telefonsamtal bort, en middag och ett samtal när man äntligen ses eller bara en varm kram.
Idag var en dag för många varma kramar och härliga återseenden. Det jag kommer att se framför mig när jag somnar är alla dessa härliga tecken på syskonkärlek som utspelat sig idag och gör mig alldeles varm.
Storebröderna kom hem efter några dagars äventyr med farfar. Alla har längtat både de och vi. Det blev stim och stoj, storebror som kramade lillasyster, lillebror som kramade storebror, mammakramar och pappakramar. Då vet jag att det är som det ska, det finns samhörighet och en massa, massa kärlek.
När lillebror kramar yngsta storebrorsan i soffan och säger; "Det är så skönt att du är hemma igen, jag har saknat dig", då blir jag varm i hjärtat. Blir till och med lite varm när äldsta storebrorsan bara måste sätta sig lite på yngsta lillebrorsan i soffan.. sådär baraföratt... men med ett leende på bådas läppar... ha ha. Idag var det inga sura miner, inga slagsmål, inget ret... bara härlig syskonkärlek i den milda formen.
Ha det gott! /Ann-Mari
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar