torsdag 4 augusti 2011

Nästan klar...

Har en del funderingar nuförtiden. Vad ska ske... hur kommer det att bli... är det här bra eller finns det något annat som är bättre? Finns det andra jobb, andra ställen att bo på, andra yrken till och med? Hmmm.

Kan ibland tycka att beslut är ruggigt svåra att fatta för hur kan man med säkerhet veta att det man beslutar blir bra? Smågrejjor är ok.. men större beslut är svårt. Ibland är det ju fler än jag som ska leva med besluten också och det gör det ännu svårare att veta. Jag är dessutom en typ som oroar mig.

Jag försöker övertala mig om att se lösningar istället för problem och ännu hellre vad som är positivt i beslutet istället för det som eventuellt kan gå snett. Peppar mig själv liksom. För det är ju så att hur man ser på saken också avgör hur det kommer att bli, oavsett det blir som man tänkt eller inte.

Som vi lever nu är det svårt att få grepp om tillvaron, det är lite kaos då jag ska hinna mycket själv här hemma. Ibland hinns inte allt med och ibland blir några lidande av det. Trist men vi hoppas att det finns ett, åtminstone tillfällig, överseende med det. Det som är nu är nu och inte för alltid... för det funkar inte för alltid. Vår livssituation är lite knepig men vi jobbar på att lösa det på något sätt. Måste ju gå att finna jobb på hemmaplan tycker man?

Hur som helst så har jag jobbat i snart en vecka och det har gått strålande. Rutinerna sitter och jag har verkligen världens bästa arbetskamrater och ett toppenjobb! Däremot känner jag att jag inte skulle gråtit om jag fått vara hemma liiiiiite, eller myyyycket mer.

Äpplena mognar på träden och jag hoppas verkligen att min nya hushållsmaskin kommer att fungera med passersats och allt för det kommer att bli mycket äppelmos!


Äppelträden dignar av äpplen!


Hästarna är roliga för de blir nästan beroende av äpplen när den säsongen kommer. De som går närmast huset har inte mindre än tre äppelträd intill hagen och titt som tätt ramlar äpplena ner till deras stora förtjusning förstås. Shetlandsponnyerna får vackert vänta på detta medan stora hästen bara kan sträcka ut halsen och plocka bäst han vill. De lär sig rätt fort att de kan tigga också för aldrig har det pratats så mycket så snart man visar sig på gården. Det gnäggas och hummas hela dagarna! Roliga pållar!

Blev så full i skratt när Simon plötsligt sa: - Kolla! Karina står i hönsgården!
Ha ha ha ha ha... hon är smart den pållan, det hade ju faktiskt ramlat ner äpplen i hönsgården också... sicken tur att hon var där just då och kunde städa lite!


Däremot kan man ha åsikter om deras bordsskick... eller vad säger man när hästar äter? Inget skick alls tror jag för det slafsas och smaskas, dregglas och framförallt... STÄNKER lång väg!


Mmmmm... gott!


Men jag kan inte påstå att jag blev lika puss-sugen som Lava när hon slafsat i sig sina äpplen...
Någon som är sugen på en äppelslafsig dreggelpuss? Välkomna hit!


Har varit riktigt härligt soliga dagar nu och då jag har förmånen att sluta ganska tidigt på dagen så har även jag kunnat njuta av den. Min gungstol är den absolut bästa platsen på hela gården tror jag. Alla gillar den platsen och när inte jag eller barnen sitter där så är det alltid någon av katterna som tagit plats.



Simon fick sätta sig en stund för att visa... men jag hade hoppats på en annan blick kanske ... ha ha.


Är så glad över min trädgård i år som har mycket att bjuda på i odlingsväg. Inte helt likt mig men eftersom goda vännen Lena var så snäll och gav mig så många härliga plantor så växer det nu så det knakar här.


Vi får snart smaska tomater, vilken lycka!


Kanske, om vi har tur, även gurka!

På baksidan av stallet har pumpan vuxit sig större och potatisen frodas i halmen. Kul att det funkar, ska snart ta upp lite potatis och se om de är ok.

Måste också få visa hur Lukas såg ut när jag hämtade honom från dagis häromdagen. Han och en kompis hade upptäckt dagisets körsbärsträd... mmm. De upptäckte dessutom att det var lagom klätterhöjd och hade klättrat upp där och smaskat körsbär halva dagen.... mmmmm.

... och jag hade, optimistiskt nog, satt på honom en vit t-shirt... osmart av mig... men jag lär mig jag också..



Syns kanske lite dåligt men det är inget fel på kameralinsen.. det är körsbärsfläckar på barnet.
Överallt på barnet... från tårna till INUTI öronen....


Jo, denna dagen var det rekord i smutsiga fötter...

Men jag är ändå glad över att få hem ett smutsigt barn, för jag fick hem ett smutsigt och mycket lyckligt barn och det värmer mitt hjärta. En t-shirt är bara en t-shirt. En dag i ett körsbärsträd tillsammans med en kompis är så mycket mer värt! Härliga ungar!!

.. men tro mig, de kan gå mig på nerverna så jag skulle behöva söka vård också... men det är dagar man glömmer snabbt som tur är. Kvar är minnena av svarta fötter och körsbärsfläckar - tack och lov!



Appropå barn. Vi har ett ungdomsgäng här på gården också. Våra tre kycklingar börjar bli tonåringar nu och gör revolt, både mot de vuxna och testar sina vingslag och fjuttsparkar mot varandra. Har lyckats konstatera att vi fått två tuppar och en höna. KUL! De är så roliga att titta på och tupparna börjar titt som tätt att mopsa sig mot varandra och kollar läget i rangstatusen. Hönskycklingen brukar stå en bit bort och titta på, på behörigt avstånd. Men så efter några minuter kan de sitta hur lugnt som helst uppflugna på ett staket och slappa. Tonåringar eller ...? Sent ska de vara ute på kvällen också.. de är alltid ute och ränner när de vuxna hönsen och tuppen sitter på sina pinnar och sover. Så får man gå där och träta att de ska gå in i hönshuset och lägga sig... precis som jag gjorde innan, men med de tvåbenta ynglingarna.


Avslutar dagen med en bild på ett av de färdiga fönstren. Å vad jag är glad!!! Det blev så fint att jag inte vill sätta upp gardiner. Just i detta fönster, som är precis mitt emot ytterdörren, får det vara gardinlöst, åtminstone ett tag framöver.

Ha det gott! / Ann-Mari

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar