Jag kan bara hålla med henne. Det är tyvärr inte alla förunnat att ha människor omkring sig som bryr sig om en, sådär självklart. Det kan ha olika orsaker och finns i alla möjliga miljöer. Det finns i vårt land, i rika länder, fattiga länder - överallt. Men något den där avsaknaden lämnar efter sig är en längtan... en längtan till det man inte har... en längtan efter det man kanske hade... eller något man ser att andra har, som kanske till och med växer till en avundsjuka. Kan själv känna igen mig i det. Finns till och med de som inte vet hur bra de har det och kanske till och med beklagar sig över att de inte har mer... sorgligt men sant. Finns de som inte ser den rikedom de har i sin familj, som inte förstår vilken skattkammare var och en är, vilka otroliga resurser det finns i alla härliga barnhjärtan och vilka skatter de verkligen är eller vilka skatter DE är för dem, att vi alla behöver varandra och kan finnas här för varandra.
Det är märkligt... men sant.
Som tur är finns möjligheten att ta människor till sig. Människor man märker tycker om en, tycker om att vara med en, bjuder in en till aktiviteter och som inte räds att vara ensam med en eller i grupp. Där man får finnas, växa, mogna och framförallt, vara accepterad för den man är.... omtyckt för den man är. Sånt är underbart och så otroligt värmande. I en sån miljö blommar jag!
För oss är det så att familjen minskat... vi har mist många vackra människor pga sjukdom som tagit dem från oss. Sorgen och saknaden är självklart stor. Som tur är har vi ändå haft förmånen att utöka vår "familj" med människor som bryr sig, som gillar oss som vi är och som har blivit en självklar del i vår tillvaro. De finns där och vi träffas inte ofta men när vi gör det är det ett självklart umgänge som inte behöver etiketter, inbjudningskort eller regler. Då är vi alla du med varandra och passar varandras barn, fixar mat i varandras kök, hjälps åt med varandras disk och andra sysslor som behöver göras. Utan suckar, utan motvillighet och framförallt utan att förvänta oss något annat än möjligtvis ett tack för hjälpen. För vi vet att vi kommer att bjuda igen.... vi vet att vi finns där för varandra. För såna vänner gör man mycket, såna vänner är inte enbart vänner utan en förlängning av familjen, en utökning till det bättre.
Efter regn kommer alltid solsken och i vår hektiska, kaotiska vardag gäller det att se denna sol och denna regnbåge för att härda ut känns det som. Ush, vi lever inte riktigt det liv vi vill idag men vi vet att det blir bättre, på något sätt blir det bättre och snart hoppas jag.
Vill inte göra detta inlägg till något tungt och tråkigt men vemodet tog över lite ikväll när vi blev färre i familjen. Vet att det blir bra för dem som åkt men här är det lite tomt ett tag framöver.... Sån tur att man kan kramas tusen gånger om och om och om igen... för jag älskar er mina härliga - till månen och tillbaka!
Känner också att jag omvärderar människor i min omvärld just nu då jag märkt att det inte alltid är som jag trott att det är. Där jag trodde det fanns djup finns egentligen bara en ytlighet och det svider lite. Känner mig lite utanför och lite liten just nu men jag vet ändå att jag klarar mig, jag står pall. Det är bara lite trist... jag kommer över det för ärlighet varar längst.
Länkar till en låt som går varm just nu, både jag och Fredrik har fastnat för den totalt.. den har något som tilltalar oss väldigt just nu, där vi befinner oss i livet... och den är härligt svängig dessutom!
Kör hårt!!
(vet inte hur man gör såna där flådiga youtubefönster så tipsa gärna om ni vet!)
Ha det gott! / Ann-Mari
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar