Luciadagen igår var speciell.
I vår byskola är det ju tradition att 6:orna lussar i kyrkan. I år fick de ta hjälp av 5:orna också då de bara är 4 st i sin klass, lite litet lussetåg då. Hur som helst var det äldste sonen som skulle lussa, första gången vi hade barn i kyrkans lussetåg alltså.
Förväntansfulla satt vi, andra föräldrar och släktingar, bybor och skolbarnen och väntade... och så kom de. De skred så fint och sakta genom kyrkan och sjöng vackert och länge. Levande ljus stiliga stjärngossar och mycket, myckte stämning.
En speciell dag för oss och när jag satt där kom tanken... nästa gång vi sitter här och sonen står där framme i kyrkan så slutar han 6:an. Fatta! Hjälp... nu kom den där tanken på tiden igen. Tiden som flyger. Samma tanke som talar om för mig att jag nästa år blir tonårsmamma... det gäller att blinka långsamt.
Efter lussandet bar det av hemmåt och lussefika för mig, maken och lillfian.
Eftermiddagen spenderades i Västerås för att hjälpa tomten på traven lite. Blev en trevlig eftermiddag och en lunchdate med maken. Vi åt shishkebab på en mkt trevlig restaurang med god mat i massor. Mycket mätta och belåtna styrde vi sedan kosan mot affärerna.
Allt gick hyfsat enligt planerna och nu kan vi ganska lugnt invänta julen - nice!!
Till helgen får det bli städning som gäller, det är något eftersatt på vissa ställen och även om jag gör mitt bästa för att inte stressa upp mig inför jul så vill jag ha det lite rent iallfall. Har dessutom fått fatt i ostlöpe så det blir nog tillverkning av ostkakor till helgen också - yeah!!
Ha det gott! / Ann-Mari
onsdag 14 december 2011
söndag 11 december 2011
Adventstid
Tredje advent...
Som vanligt är det svårt att förstå att tiden går så fort, men kanske är det så att när tiden liksom blir mätbar så inser vi att den finns - eller? Tiden rör sig ju runt oss och inom oss, med oss hela tiden men när livet bara flyter på och vi (sällan men ibland) bara ÄR så lägger vi inte märke till den. Däremot när tiden blir mätbar som... Oj, vad fort denna vecka gått det är redan fredag - igen! Eller... Oj, är det verkligen jul snart - vi som nyss solade och badade på stranden.. ja, ni fattar.
Här är det förberedelser inför lucia som gäller just nu. En har ju firat sitt redan och den andra ska vara stjärngosse på tisdag. Ska bli så härligt att få vara med! De andra två har inget i år tyvärr, men kommer nog igen nästa år hoppas jag. Det är roligt att se dessa luciatåg med de små eller större barnen och höra alla sånger på deras eget vis.
Själv försöker jag bara inse min egen begränsning och inte gå i spinn över allt som ska göras. Lättare sagt än gjort men eftersom dygnet är begränsat så är även jag det. Skönt på sätt och vis. Stress är ett no, no om magen och livet ska funka.
Skönt iallafall att vi fått SNÖ!! De små hade skidpremiär igår, pulkor och bobar åktes och vi hade SÅ himla kul. Har en liten backe bakom stallet som använts flitigt när vi har snö. Det är ett kort fall utför men fart får man... och sedan ett hyfsat snabbt stopp då man åker rätt in i dyngstacken.. fniss. Tur att även dyngstacken snöar över på vintern.
Måste ladda ur kameran till på tisdag. Fattas kort här på bloggen också... skärpning!
Nu ska här strykas lusselinne! Ha det gott! / Ann-Mari
Som vanligt är det svårt att förstå att tiden går så fort, men kanske är det så att när tiden liksom blir mätbar så inser vi att den finns - eller? Tiden rör sig ju runt oss och inom oss, med oss hela tiden men när livet bara flyter på och vi (sällan men ibland) bara ÄR så lägger vi inte märke till den. Däremot när tiden blir mätbar som... Oj, vad fort denna vecka gått det är redan fredag - igen! Eller... Oj, är det verkligen jul snart - vi som nyss solade och badade på stranden.. ja, ni fattar.
Här är det förberedelser inför lucia som gäller just nu. En har ju firat sitt redan och den andra ska vara stjärngosse på tisdag. Ska bli så härligt att få vara med! De andra två har inget i år tyvärr, men kommer nog igen nästa år hoppas jag. Det är roligt att se dessa luciatåg med de små eller större barnen och höra alla sånger på deras eget vis.
Själv försöker jag bara inse min egen begränsning och inte gå i spinn över allt som ska göras. Lättare sagt än gjort men eftersom dygnet är begränsat så är även jag det. Skönt på sätt och vis. Stress är ett no, no om magen och livet ska funka.
Skönt iallafall att vi fått SNÖ!! De små hade skidpremiär igår, pulkor och bobar åktes och vi hade SÅ himla kul. Har en liten backe bakom stallet som använts flitigt när vi har snö. Det är ett kort fall utför men fart får man... och sedan ett hyfsat snabbt stopp då man åker rätt in i dyngstacken.. fniss. Tur att även dyngstacken snöar över på vintern.
Måste ladda ur kameran till på tisdag. Fattas kort här på bloggen också... skärpning!
Nu ska här strykas lusselinne! Ha det gott! / Ann-Mari
tisdag 6 december 2011
Svårt att få till det...
Känner att det är svårt att få till bloggandet nu. Mycket att göra och lite tid vid datorn ställer till det och även om jag vill så blir uppehållen längre och längre.
MEN jag kämpar på ytterligare ett tag såklart!
Har upptäckt träningens underbara effekter i mitt liv och GILLAR det verkligen. Det är något jag kan fylla mitt liv med under den tid då jag ändå är ganska inaktiv dvs. när barnen lagt sig. Hemmaträning är modellen för mig, jag är nog ingen gym-människa och det är ju dessutom långt att åka dit, men jag har faktiskt hoppat på en grupp/vecka - Kettlebells! Kettlebells är riktigt härligt och ger god effekt. Har börjat med en grupp då jag vill lära mig tekniken ordentligt och då ledaren kör bells + intervaller blir det ett pass med ordentligt mycket flås och tunga muskler efteråt. Det är däremot en härlig känsla i kroppen när jag styr bilen hemmåt igen. Klart värt det! Nu hoppas jag att tomten kommer med en kettlebell till mig, hoppas jag varit tillräckligt snäll nu då!
Det har blivit kallare och vi hoppas på snö. Det är ju såklart dubbelt då en av oss åker mycket bil och sånt är ju aldrig kul på vintern, men ändå... De tidigare leriga hagarna har nu frusit och blivit totalt oframkomliga i annat än snigelfart för de stackars hästarna. Stonas hage är någorlunda ok och likaså för Vim som står i rundpaddocken nu. De stora hästarna har faktiskt fått flytta till sommarhagen då deras hage är HEMSK! Får vara lite rädd om senor och ben tycker jag.
Idag har här annars firats en tidig lucia med klasserna förskola till och med 2:an i byskolan hos oss. Vår 7-åring hade nog formligen myror i brallan eftersom han titt som tätt kliade sig i rumpan... fniss, men de var SÅ duktiga. Härliga ungar!! Så många sånger de lär sig utantill och små sketcher dessutom.
Ska verkligen göra ett ryck med bloggandet, vill ju men hoppas på överseende.
Förresten vore det ju kul att se om någon läser denna blogg ibland. OM ni vill får ni gärna lämna ett avtryck hos mig.
MEN jag kämpar på ytterligare ett tag såklart!
Har upptäckt träningens underbara effekter i mitt liv och GILLAR det verkligen. Det är något jag kan fylla mitt liv med under den tid då jag ändå är ganska inaktiv dvs. när barnen lagt sig. Hemmaträning är modellen för mig, jag är nog ingen gym-människa och det är ju dessutom långt att åka dit, men jag har faktiskt hoppat på en grupp/vecka - Kettlebells! Kettlebells är riktigt härligt och ger god effekt. Har börjat med en grupp då jag vill lära mig tekniken ordentligt och då ledaren kör bells + intervaller blir det ett pass med ordentligt mycket flås och tunga muskler efteråt. Det är däremot en härlig känsla i kroppen när jag styr bilen hemmåt igen. Klart värt det! Nu hoppas jag att tomten kommer med en kettlebell till mig, hoppas jag varit tillräckligt snäll nu då!
Det har blivit kallare och vi hoppas på snö. Det är ju såklart dubbelt då en av oss åker mycket bil och sånt är ju aldrig kul på vintern, men ändå... De tidigare leriga hagarna har nu frusit och blivit totalt oframkomliga i annat än snigelfart för de stackars hästarna. Stonas hage är någorlunda ok och likaså för Vim som står i rundpaddocken nu. De stora hästarna har faktiskt fått flytta till sommarhagen då deras hage är HEMSK! Får vara lite rädd om senor och ben tycker jag.
Idag har här annars firats en tidig lucia med klasserna förskola till och med 2:an i byskolan hos oss. Vår 7-åring hade nog formligen myror i brallan eftersom han titt som tätt kliade sig i rumpan... fniss, men de var SÅ duktiga. Härliga ungar!! Så många sånger de lär sig utantill och små sketcher dessutom.
Ska verkligen göra ett ryck med bloggandet, vill ju men hoppas på överseende.
Förresten vore det ju kul att se om någon läser denna blogg ibland. OM ni vill får ni gärna lämna ett avtryck hos mig.
Ha det gott/ Ann-Mari
onsdag 16 november 2011
Onsdag...
Ännu en onsdag går mot sitt slut... och även jag känner mig lite trött och slut ikväll.
Varit en bra dag med 3 barn av 4 som lekt med kompisar, den 4:e tränade karate på kvällen. Hade tänkt träna jag med men idag hanns det inte och jag tänker inte ha dåligt samvete för det... även om jag känner att jag sååå gärna velat. Sånt är livet och man får gilla läget. Imorgon är en ny dag och definitivt en träningsdag av något slag. Funderar på att gå på lokala cirkelträningen... men kanske bangar och kör ett pass i köket istället. Får se hur det blir - hur som helst så blir det bra!
Kylan kommer. Imorse var det att sega sig upp kl. 04:45 och släppa ut pållar, ge mat och fixa lite då maken var i Stockholm på jobb. In och göra det vanliga som att starta brasa i spisen åt en frusen familj, duscha och fixa, bädda, väcka och ja, ni vet - det vanliga.
Känner att det överlag varit en bra dag idag och nu är det sista rycket plocket innan sängen lockar.
Snart dags för mina 2 små minishetlands lånepållar att åka hem. Känns lite trist, jag har trivts med dem men saker är som de är och det blir bäst såhär. Jag är glad att jag fått ha dem hos mig en stund.
Två pållar åker och en kommer. Inget ovanligt scenario här på gården och jag kan nog förstå att många höjer ögonbrynen... men jag vet ju å andra sidan att jag långt ifrån är ensam om sådan märklig logik, ha ha. Har man hästar i blodet så har man! Denna gång däremot är det av rent praktiska skäl. Våra får har inget fårhus iordning men behöver komma in för vintern då de garanterat kommer att rymma annars. Våra goda hälsingevänner har en ensam liten minishetlandstjej som saknar sällskap. Så hux flux kommer fina lilla Pinglan hit och våra fina får åker tillbaka till hälsingland. Tackorna kommer ju faktiskt från precis den gården, Svea däremot är ju vårat lamm som nu blivit stor.
Jag är tacksam över goda vänner i mitt liv. Ni som finns här för mig/oss i ur och skur, ni som ibland sätter åt sidan er egen bekvämlighet och tid för min/vår skull, ni som spenderar otaliga minuter i telefon bara för att låta mig ventilera och "gnälla" av mig eller som läser mina aningen för långa mail, ni som känner er lika hemma i mitt hem som jag i ert.
Varit en bra dag med 3 barn av 4 som lekt med kompisar, den 4:e tränade karate på kvällen. Hade tänkt träna jag med men idag hanns det inte och jag tänker inte ha dåligt samvete för det... även om jag känner att jag sååå gärna velat. Sånt är livet och man får gilla läget. Imorgon är en ny dag och definitivt en träningsdag av något slag. Funderar på att gå på lokala cirkelträningen... men kanske bangar och kör ett pass i köket istället. Får se hur det blir - hur som helst så blir det bra!
Kylan kommer. Imorse var det att sega sig upp kl. 04:45 och släppa ut pållar, ge mat och fixa lite då maken var i Stockholm på jobb. In och göra det vanliga som att starta brasa i spisen åt en frusen familj, duscha och fixa, bädda, väcka och ja, ni vet - det vanliga.
Känner att det överlag varit en bra dag idag och nu är det sista rycket plocket innan sängen lockar.
Snart dags för mina 2 små minishetlands lånepållar att åka hem. Känns lite trist, jag har trivts med dem men saker är som de är och det blir bäst såhär. Jag är glad att jag fått ha dem hos mig en stund.
Två pållar åker och en kommer. Inget ovanligt scenario här på gården och jag kan nog förstå att många höjer ögonbrynen... men jag vet ju å andra sidan att jag långt ifrån är ensam om sådan märklig logik, ha ha. Har man hästar i blodet så har man! Denna gång däremot är det av rent praktiska skäl. Våra får har inget fårhus iordning men behöver komma in för vintern då de garanterat kommer att rymma annars. Våra goda hälsingevänner har en ensam liten minishetlandstjej som saknar sällskap. Så hux flux kommer fina lilla Pinglan hit och våra fina får åker tillbaka till hälsingland. Tackorna kommer ju faktiskt från precis den gården, Svea däremot är ju vårat lamm som nu blivit stor.
Jag är tacksam över goda vänner i mitt liv. Ni som finns här för mig/oss i ur och skur, ni som ibland sätter åt sidan er egen bekvämlighet och tid för min/vår skull, ni som spenderar otaliga minuter i telefon bara för att låta mig ventilera och "gnälla" av mig eller som läser mina aningen för långa mail, ni som känner er lika hemma i mitt hem som jag i ert.
TACK - ni förgyller mitt/vårt liv!
Ha det gott! / Ann-Mari
tisdag 15 november 2011
Kyla och mys!
Känner att denna blogg blir kraftigt eftersatt och DET är inte min mening, inte blir det heller bättre av att datorn kraschar när inspirationen infinner sig. Just nu är det kväll och barn ska läggas, läxor läsas och hus plockas iordning. Får bli mer text en annan dag.
Just nu kretsar det mesta här hemma om hur vi ska få livet i någorlunda balans. Aktiviteter, gårdssysslor, hushållssysslor, tvätt, disk, matlagning, handling - allt i en enda röra. Träningen är något jag däremot håller i och det känns fantastiskt. Jag har dessutom provat kettlebells... och jag är nog fast :D Lovely!!
Tråkiga november är redan halvvägs. Tiden rusar.... mörkret lägger sig, leran geggar och löven blir tunga och kladdiga. Dags att sätta fart :D
Just nu kretsar det mesta här hemma om hur vi ska få livet i någorlunda balans. Aktiviteter, gårdssysslor, hushållssysslor, tvätt, disk, matlagning, handling - allt i en enda röra. Träningen är något jag däremot håller i och det känns fantastiskt. Jag har dessutom provat kettlebells... och jag är nog fast :D Lovely!!
Tråkiga november är redan halvvägs. Tiden rusar.... mörkret lägger sig, leran geggar och löven blir tunga och kladdiga. Dags att sätta fart :D
Ha det gott! / Ann-Mari
tisdag 25 oktober 2011
Färdigheter...
Dottern inhandlade på loppis en fin mobil att hänga i taket. Den opyssliga mamman (dvs jag) fick ihop en del av den innan projektet under viss frustration fick överlämnas till den betydligt mer pyssliga pappan.
Väl ihopsatt hängdes den upp i taket. Dottern hade uttryckt en önskan om att ha den ovanför sig när hon sov.
Innan läggdags skulle rummet städas lite och då sängkläderna låg ovanpå skåpet ca 1 meter högt, skulle ju även dessa städas till rätt ställe. Där var det stopp, nej, icke och absolut no no mamma! Hon skulle ju sova under mobilen, och mobilen hängde ovanför skåpet!
Hmm, här försökte nu mamman (dvs jag) medla lite fint och förklara att dottern inte kunde sova på skåpet 1 meter högt och 80 cm långt, det var nedramlingsfaktor och högrisk falltrauma vilket nu mamman inte alls ville medverka till.
Dottern uttrycker sig nu på ett sätt som bara en ilsken 4,5 åring kan göra då hon ska förklara pure logic för sin mor; "Men mamma!!!! Jag VET hur man sover på skåp!!"
Ja, vad säger man då......? Var tog argumenten vägen liksom....?
Nåja, mobilen flyttades snabbt och lätt till att hänga över sängen där den hörde hemma och lika snabbt och lätt kunde även sängkläder och en betydligt gladare 4,5 årig dotter flyttas till samma plats.
Annars planeras här barnkalas. Jag är inte någon påhejjare av barnkalas men om barnen vill så är det självklart att det är det som gäller. Får se om vi får till det något bra. Det blir ett "vanligt" hemmakalas, vi kör sånt med olika teman ibland men annars det "gamla" vanliga med fika, lekar och godis. Funkar alltid!
Vet att vissa kör med "catering"-kalas och visst, det är bekvämt... men det kostar skjortan! Kanske vi också skulle om möjlighet fanns, men å andra sidan är det roligt att göra något själv och involvera barnen, även om det är en del jobb men det beror ju också på vilka krav man har. Ibland häpnar man över vilken status det är kring "vanliga" barnkalas även för småttingar. Jösses.
Allt har sin tid!
Väl ihopsatt hängdes den upp i taket. Dottern hade uttryckt en önskan om att ha den ovanför sig när hon sov.
Innan läggdags skulle rummet städas lite och då sängkläderna låg ovanpå skåpet ca 1 meter högt, skulle ju även dessa städas till rätt ställe. Där var det stopp, nej, icke och absolut no no mamma! Hon skulle ju sova under mobilen, och mobilen hängde ovanför skåpet!
Hmm, här försökte nu mamman (dvs jag) medla lite fint och förklara att dottern inte kunde sova på skåpet 1 meter högt och 80 cm långt, det var nedramlingsfaktor och högrisk falltrauma vilket nu mamman inte alls ville medverka till.
Dottern uttrycker sig nu på ett sätt som bara en ilsken 4,5 åring kan göra då hon ska förklara pure logic för sin mor; "Men mamma!!!! Jag VET hur man sover på skåp!!"
Ja, vad säger man då......? Var tog argumenten vägen liksom....?
Nåja, mobilen flyttades snabbt och lätt till att hänga över sängen där den hörde hemma och lika snabbt och lätt kunde även sängkläder och en betydligt gladare 4,5 årig dotter flyttas till samma plats.
Annars planeras här barnkalas. Jag är inte någon påhejjare av barnkalas men om barnen vill så är det självklart att det är det som gäller. Får se om vi får till det något bra. Det blir ett "vanligt" hemmakalas, vi kör sånt med olika teman ibland men annars det "gamla" vanliga med fika, lekar och godis. Funkar alltid!
Vet att vissa kör med "catering"-kalas och visst, det är bekvämt... men det kostar skjortan! Kanske vi också skulle om möjlighet fanns, men å andra sidan är det roligt att göra något själv och involvera barnen, även om det är en del jobb men det beror ju också på vilka krav man har. Ibland häpnar man över vilken status det är kring "vanliga" barnkalas även för småttingar. Jösses.
Allt har sin tid!
Ha det gott! / Ann-Mari
lördag 22 oktober 2011
En kalasdag!
Den värsta stormen har blåst över och bedarrat.... som en glöd finns den kvar och pyr... men som med allt annat i livet så måste kraft mobiliseras och prioriteras på det viktigaste... det mest nödvändiga.
Kanske kommer fler stormar, mest troligt är det så men just nu har den hitills värsta bedarrat... och jag är tacksam. Tacksam för min egen självbevarelsedrift och rättvisekänsla.... men sorgsen för förlusten, för känslan av misslyckande och denna trötthet.
Jag hoppas att hoppet finns och ger mig kraft, att känslan av framtiden är tillräckligt stark för att föra mig vidare. Många saker som har tagit min kraft på senaste tiden men nu är det nya tag som gäller och nya utmaningar väntar.
Kanske kommer fler stormar, mest troligt är det så men just nu har den hitills värsta bedarrat... och jag är tacksam. Tacksam för min egen självbevarelsedrift och rättvisekänsla.... men sorgsen för förlusten, för känslan av misslyckande och denna trötthet.
Jag hoppas att hoppet finns och ger mig kraft, att känslan av framtiden är tillräckligt stark för att föra mig vidare. Många saker som har tagit min kraft på senaste tiden men nu är det nya tag som gäller och nya utmaningar väntar.
Kalsdag
Här har ännu ett barn vänt blad och påbörjat ett nytt färskt år med ny siffra. Alltid kul med firande av barnen tycker jag och denna gång var det Lukas tur.
Tjusig tårta beställdes från lokala "tårtmakerskan" och vem kan låta bli att häpna över konstnärsskapet och kreativiteten. Strålande och mycket, mycket god!
TACK alla kära vänner och släkt som kom och firade vår kille, fikade tårta och hjälpte oss att äta upp all mat!
Stora killarna roade sig med att göra små halloweenlyktor av apelsiner.
Lyckat!
Ha det gott! / Ann-Mari
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)